Den här gången då…? Kan vi tänka oss att snön ligger kvar för att stanna? Vi har ett tunt fint snötäcke på marken, en alldeles lagom mängd snö enligt min mening. Det är ljust och fint, fastän solen knappt orkar upp över trädtopparna den här tiden på året, helt perfekt… MEN, det finns nämligen ett men, under den vita vackra snön så gömmer sig en förrädisk ishalka och jag har druttat omkull TVÅ GÅNGER, på samma dag dessutom… AJ och OJ, det ömmar rejält i HELA kroppen.
Nu är det åkern som gäller för promenader med hundarna samt att rasthagen faktiskt har ett bra underlag, som tur är. Hundarna älskar ju att sträcka ut sina energifyllda ben i hagen…
Och jag… jag tassar fram, livrädd att stypa på näsan en gång till. Vid andra tillfället gick jag och pratade i telefonen och var förmodligen inte tillräckligt fokuserad på halkan, plötsligt åkte benen åt sidan, och telefonen flög i luften och landade ner i snön. Jag fick leta en stund innan jag hittade den och kunde förklara för personen jag pratade med vad som precis hände… 🙂
Fame, Lime och Box
Gårdsbackens Hundcenter
Gimmiegumman med gänget bakom sig…
Be careful out there…
